Välkommen

Att Leva Med Masker – En Personlig Blogg om Självförakt, Ångest och Överlevnad

En ärlig resa genom mörker, moderskap och kreativitet

Bloggens syfte och bakgrund

Välkommen till min blogg – ett digitalt andrum där jag naket och ärligt utforskar livet med självförakt, ständig ångest och de ärr som PTSD lämnat efter sig. Syftet är att ge röst åt det många av oss bär inom oss men sällan vågar säga högt: att överleva en vardag som rämnar bakom stängda dörrar. Här ryms berättelser som varken är polerade eller förskönade, utan rotade i verklighetens råa kanter.

Självförakt och ständig ångest: Personliga erfarenheter

Känslan av otillräcklighet har varit min skugga så länge jag kan minnas. Självföraktet kommer smygande som ett gift – viskar att jag inte duger, att jag är fel. Ångesten maler på, som ett evigt bakgrundsbrus som aldrig tystnar. Det handlar inte om att ”bara ta sig i kragen” utan om att varje dag möta sina egna demoner med darrande ben och bultande hjärta.

Masker i sociala sammanhang

Utåt sett verkar jag stark; jag skrattar, småpratar och håller ihop fasaden. Men det är en mask, ett skydd byggt av rädsla för att inte bli accepterad. Bakom leendet gömmer sig en ständig oro för att någon ska se igenom och upptäcka min sårbarhet. Att bära masken är utmattande, men det har varit min strategi för att överleva i en värld som dömer snabbt och förlåter långsamt.

Resan: Kärlek, våld, hat, förnedring och flykt

Mitt liv har varit allt annat än enkelt. Det har ryckts mellan intensiva känslor – kärlek som får hjärtat att slå dubbelslag, men också våld, hat och förnedring. Jag har tvingats fly, både bokstavligt och mentalt, för att överleva. I allt detta har tempot varit högt och andfått, men att stanna upp har aldrig känts som ett alternativ – inte när överlevnad hängt på spel.

Barnen: Drivkraft till överlevnad och kamp

Mina barn har varit mitt ankare, min största drivkraft att fortsätta kämpa även när natten känts som längst och masken börjat spricka. För dem har jag rest mig ur askan, gång på gång. Deras närvaro har gett mitt lidande mening och min kamp en riktning. Att vara mamma under sådana förhållanden är både det svåraste och det vackraste jag vet.

Kreativitet: En ständig följeslagare

Kreativiteten har varit min livboj – mitt sätt att andas när ångesten tar över. Genom skrivande, målning och skapande har jag funnit små öar av lugn. Det är här jag bearbetar det svåra, hittar kraft och ibland till och med glädje. Kreativiteten är min pålitliga vän när orden tryter och masken faller.

Hopp och styrka i sårbarheten

Den här bloggen är till för dig som känt dig ensam i mörkret, som bär masker för att överleva, och som någonstans ändå hoppas. Min förhoppning är att mina ord kan ge tröst, igenkänning och kanske ett uns av hopp. För i sårbarheten finns styrka, och tillsammans kan vi bana väg för ett mer öppet och förstående samtal om psykisk ohälsa. Du är inte ensam.